ulrikaichantilly

Herregud. Jag är så ofantligt trött. Utmattad. Mina fötter skriker plågoskrik. Mina stackars fötter. Har gått säkert en mil totalt, i dag. 

 

Dagen började klockan 02.00. Gick upp, klädde på mig, så drog vi till stallet. Fullt med folk och full fart på en gång. Fick gå med två (!) hästar på samma gång bort till banan. Gick väl helt okej, vi gick på asfalten i ungefär en timme, bara runt runt runt, tills klockan slog fyra. Då bands hästarna upp i små spiltor bredvid varandra och sadlades vartefter. Ryttare hoppade upp, kom tillbaka efter ca tjugo minuter och då tog vi hästarna och spolade de, därefter band vi upp de igen eller gick hem med de till stallet. Det var en riktig rush hela tiden och ingen direkt säkerhet här inte, typ tio hästar som befann sig på samma kvadratmeter samtidigt. Tyckte att det kändes nästintill obehagligt och faktiskt lite oproffsigt, det är så otroligt lätt för en häst att bara slänga ut en bakhov mot en annan. Sen får man inga direktioner eller en MASSA direktioner på samma gång. Man skulle försöka uppfatta vad öken hette genom deras australienska accent mellan en massa hovklapper och samtal mellan alla andra människor. Man måste nämligen veta vad hästarna heter när man kommer tillbaka till stallet med dem. Sen försöka förstå var de står i stallet osv, annars får man en jävligt sur min tillbaka.

 

Allt har varit riktigt knepigt i dag och jag har frågat om precis ALLT. Förutom jag och Rebecca var det två till nya människor som började. Förstår att det är jobbigt att försöka visa alla hur allt ska vara hela tiden... Men jag fattar verkligen ingenting här, INGENTING är som något jag är van vid och flera gånger under dagen har jag saknat Pias hästhållning. Den är så simpel men korrekt och proffsig. Här träckte vi hästarna i smutsiga plastträns och gamla avdankade gummityglar som hade knytits ihop lite taffligt. Vi leder ut hästarna genom en halvmeters-öppning genom andra hästars boxar, de har nämligen byggt in en massa boxar i varandra. Man går liksom förbi en uppbunden hästs rumpa i boxen för att komma in till nästa. Känns... sådär säkert. Och en till grej, när jag skulle leda en häst till dess box genom gången låg det en massa halmhögar som de hade mockat ut. Jag väntade men de sa att jag kunde gå på, "hästen kliver bara över det". Alltså, hahah, jag tänkte direkt på hur jag ALDRIG NÅGONSIN skulle få ha gjort det hos Pia. Hade fått höra allt om hur de kan vricka kotorna osv osv. Det är såå tight mellan alla slags väggar, boxar/boxdörrar, kanter, bänkar, hörn, spiltor. Men vi bara går, med två hästar i händerna dessutom. Är inte direkt imponerad av stället än så länge, om jag säger så. Längtar bara så S J U K T mycket tills vi kan börja rida!!! Vi måste ju bli intervjuade av någon snubbe först... Heh. Jag tänker inte gå 200 mil om dagen länge till, just saying. Tog 1 bild i dag, allt jag hann.