ulrikaichantilly

OKEJ HOR-BLOGG.SE TOG BORT HELA MITT FUCKING INLÄGG, FITTA PÅ DET OCH ALLA ÄCKLIGA ANDRA SVORDOMAR KUK PÅ DEN HÄR JÄVLA SIDAN OCH KUK PÅ MITT JÄVLA HUMÖR FÖR JAG ÄR PÅ DIET OCH FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN. 

 

Fitta. Fitta alltså. 

ALLTSÅ HUR MYCKET KAN DET TEKNISKT SETT REGNA? ALLTSÅ HUR STORA MÄNGDER ÄR DET MÖJLIGT ATT FÅ ÖVER SIG? 

 

Det har regnat konstant/non-stop/oupphörligt i en vecka nu. Mina läderstövlar ruttnar, likaså min hjälm och handskar. Inget hinner torka i den kalla sadelkammaren. Jag vet inte vad jag ska ha på mig längre, har mest min blåa fleece, den är faktiskt bäst i regnet när man inte rider. Banan står under vatten och allt blir smutsigt. Om min lädersadel överlever till nästa torsdag, som är vår sista dag, blir jag förvånad. Stackaren utsätts konstant för väta, spån, sand, halm och övrigt slitage. Allt som är lika med katastrof för läder... 

Nu är det söndag och det verkar faktiskt ha gett upp. Det ska bli bra väder från och med imorgon säger de. Hmm. Lagom till att vi var klara i stallet imorse kom solen fram och värmde. Innan dess försökte molnen dränka oss. Just nu är det uppehåll... Kanske slipper vi se mer regn i dag. Eftersom att det är söndag har jag tagit hem allt, hjälm, stövlar och handskar, allt ligger på grundlig tork förutom handskarna som tvättas tillsammans med alla de andra leriga stallkläderna, haha. Väldigt skönt det, jag sitter nyduschad, varm och komfortabel med choklad bredvid mig i sängen. Mår bra nu, hihi. 

 

Vi gick som sagt ut igår, ett typ avskedfirande för Diana som har sin sista dag i morgon. Vi var ganska många från stallet, jag, Oscar, Rebecca, Diana, Pablo, Nick, Eugenio, Chris.. Svenska Lovisa var med (och spårade ur RÄTT bra), Melissa... sen kom det till en hel del. Kvällen blev halvlyckad för man hade ett jävla plåster efter sig ständigt, tur att man har sin bästa vän där som räddar en ur jobbiga situationer, haha. Stackars Matthew fick sig en snyting på dansgolvet också, så onödigt. Hatar killar som slåss. Speciellt när de är helt annorlunda nyktra. Jävla reptilhjärna. Aa, sen dök ju en del människor inte upp till jobbet i morse vilket sätter oss i andra i skiten så nu vet man var man har vissa... Heh. Men lite kul att komma ut i alla fall och dansa med härliga människor! Tog bara en bild på hela kvällen i går, klockan tre på natten efter att jag, becks, Oscar och Chris hade varit på macca's (donken i Australien):

 

Alltså, HEJ! 

 

Vad tiden går fort. Var nog minst en månad jag skrev senast och ja, visst har det hänt saker. 

 

• Vi bestämde oss för att göra vårt regional work, alltså de tre månader man måste arbeta ute i landsregionen för att få ansöka om ett andraårs-visa. Vi är ju ganska säkra på att vi åker hem när vårt visa tar slut i december MEN skulle vi ändra oss i sista sekunden vet man att man har möjligheten att stanna. Att veta att man aldrig har chansen att komma tillbaka och jobba i Australien NÅGONSIN igen om man inte tillbringar de där tre månaderna ute på landet känns av någon anledning skrämmande. Så vi kör! Det kommer bli tre hårda månader känner jag på mig, kallt, regnigt och eventuellt ganska tråkigt i perioder. Vi ska till ett stuteri som heter Gooree Stud, det ligger ungefär fyra timmar härifrån, inåt landet. De har cirka 4-5 minusgrader där just nu... Inte för inte som vi har tillbringat de senaste shoppingrundorna inne på Sportlife, Kathmandu osv. Varma kläder är ett måste! Närmaste större ort/stad är Mudgee. Vet väldigt lite om stället men alla säger att det är en liten håla, haha. Vi kommer ha två kompisar från Bart Cummings där i alla fall, kommer underlätta! Vi slutar på torsdag nästa vecka hos Anthony, har några fria dagar och sen åker vi på söndagen. Mot nästa äventyr!
• Vintern här i Australien/Sydney är det absolut värsta jag har varit med om. Jag trodde som sagt att det kunde regna i Sverige, HA! Vilket skämt. Här är det nästan drunknings-varning varenda dag ute på banan. Men hästarna måste ju träna, oavsett om det blåser kuling och regnar floder rider vi ut. Banan är för tillfället mer eller mindre under vatten, den harvas knappt alls och man ser ut som att man har varit med i gyttjebrottning när man kommer in från turen, hästarna likaså. Vi kan absolut inte gå gallops på banan vilket resulterar i att hästarna är väldigt pigga just nu, inte så kul och jobbigt för de också. Allt de vill är att sträcka ut lite men underlaget tillåter inte det, inte bra alls för deras ben/kotor. Det spelar ingen roll om man sätter på sig tre lager kläder med regnjackan ytterst, när regnet väl kommer är man dyngsur och blöt in till underkläderna på några minuter. Hoppas vi slipper så mycket regn i Mudgee!
• Jag har skaffat mig en iPhone :) är väldigt nöjd med den än så länge, hehe. 
• Jag har ganska mycket hemlängtan i perioder, just nu är det okej. Ser så mycket fram emot att spendera julen hemma i Sverige!!
• Är lite sjuk just nu, ont i halsen/hostar/nyser. Inte så konstigt med tanke på vädret man rider i kanske. 

märks det att Rebecca hatar att vika kläder?

 

Oturen följer ständigt med mig. I dag var det dags att besöka sjukhuset igen, denna gång för att röntga min vänstra hand. Det skedde en olycka i morse, precis innan tredje turen när jag står och sadlar upp Double Singer lyckades hon knäcka sönder min tumme. Jag ska flytta henne från den ena sidan för att kunna spänna sadelgjorden. Hon står precis intill väggen så jag sätter in handen mellan henne och väggen, för att kunna knuffa bort henne. Eftersom att hon står så nära väggen rätar jag ut min tumme lite för att få mer kraft att putta. Får ut henne lite men helt plötsligt trycker hon tillbaka med allt kraft, liksom slänger tillbaka rumpan och trycker ihop hela min hand intill tegelväggen. Min tumme är fortfarande rak. Jag hör det värsta KNAKet i min tumme ni kan tänka er. Rycker ut handen och bara går mot boxdörren framåtböjd, hållande min hand. Börjar gråta med ens, mest av chocken för SÅ ont gjorde det inte på en gång. Jag blev mest rädd, alla säger ju att när man bryter något är det främst ett knakande man kan avgöra det med. Jag har ju aldrig brytit något så jag vet inte hur det känns/låter/vad som händer riktigt. 

 

Får lite smått panik men ber Giselle om hjälp att linda det. Får ett förband à la mumie-style och bestämmer mig för att rida hästen i alla fall, hon var ju uppsadlad och allt och dessutom väntade Rebecca på mig. Går okej men inte riktigt den bästa hästen att rida med en skadad hand. Hon är stark båda varven på sanden, oavsett vad jag gör. Kan inte ta ett ordentligt tygeltag när hon blir starkare, jag tar i allt jag har och böjer tummen och börjar gråta av smärtan, mitt i cantern. Rebecca försöker lugna mig men jag KAN INTE lugna mig för jag är så ARG PÅ ATT STÄNDIGT göra illa mig. Det är så MÖRDANDE irriterande att behöva vara handikappad. Ah, i alla fall, kommer in, tar av sadeln extremt långsamt och ber Ronny komma. Bölar på ett tag till, berättar vad som har hänt och Dave ringer ambulanskillen som håller till i en ambulans inne på banan. Han kommer till stallet och lägger ett förband och försöker diagnostisera om jag har en fraktur eller bara skadade ligament. Det lutar åt det senare och jag hoppas för allt i världen att det är så, pallar inte vara borta från jobbet i sex veckor (som han hade sagt att jag skulle behöva om det var en fraktur). Han vill dock absolut att jag röntgar så Ronny kör mig till sjukhuset som är fem minuter bort och droppar mig där. Kommer in klockan sex på morgonen så väntrummet är helt tomt (så när som på en städare) på akutmottagningen. Får lite smärtstillande, svara på lite frågor om vad som hände osv, därefter får jag komma in och röntga. Det går fort, får sen vänta på doktorns dom när de har kollat på plåtarna. 

 

Doktorn sägera att det förmodligen är en fraktur. Börjar störtgråta igen (finns inga ord på hur uppgiven jag blev), hon ska dock en extra titt på det med några fler läkare. Hon kommer tillbaka (alltid typ femton minuter mellan varven) och säger att det förmodligen är lugnt. I och med att min hand inte ser ut som en fotboll och att jag kan röra på tummen ganska bra, dock inte böja den, är det förmodligen ganska lugnt. Mest skadade ligament, som sagt. Måste dock till min husläkare i morgon och få den officiella röntgenrapporten, för att se om jag är frisk nog att jobba. Dessutom för att få ett Work Cover-papper att ge min arbetsgivare. 

 

ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRJGHSRJKATRHRASATH så jävla tröööööööögt det är. Livet alltså. BAJS på allt. Är så trött på att göra illa händerna hela FUCKING tiden. Mitt lillfinger är fortfarande inte helt bra sen jag åkte av samma häst (hon gillar att göra illa mig, den där) men för en gång skull var det vänsterhanden och inte högern. Liksom händerna gör man ju allt med. Greppar saker, spänner saker, trycker på saker. Bara att knäppa knappen på byxorna är jobbigt. Kan glömma att försöka spänna en sadelgjord eller att hålla ett tygelgrepp. 

FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUDGE. Orkar inte. Kan jag inte få hamna i koma istället så att jag verkligen inte kan rida. Nu kan jag ju rida, det är bara min lilla, sketna tumme som stoppar mig. Fan. Fan fan fan fan fan fan fan. 

 

Hästar alltså. Hatar hästar för tillfället. Äckliga as. 

 

På tal om något annat har vi typ ändrat våra planer. Igen. För några veckor sen var det typ spikat att åka till Irland och sen tillbaka hit. Senast i går skulle vi åka hem i juli + två veckors semester i Kroatien. Nu har det vänt totalt, vi funderar på att stanna i Randwick i sex månader till och bara jobba hos en tränare. Tydligen hade en ryttare från John O'Shea frågat efter mig i dag? Ungefär om jag vill börja rida för dem. Känns lite fräckt måste jag säga, vet att ju de är i stort behov av ryttare för tillfället, så det är inte helt omöjligt att jag och Rebecca börjar där när vi slutar hos Anthony. 

Ja, möjligheterna är oändliga, det har jag verkligen insett! Vill nog ändå utnyttja året i Australien, just eftersom jag fortfarande inte är säker på vad jag vill göra när jag kommer hem (plugga). 

 

Livet hörrni. Så fantastiskt jobbigt just i detta nu men så bra i det stora hela. 

 

även om du är så jobbig ibland kan man inte låta bli att fästa sig, älskade lilla pålle

Det har varit en bra dag. Det gick relativt fort, hade sex turer, alla canters utom en gallop. Hade frukost med Rebecca, Oscar, Ronny, Curly, Diana och Lovisa. Mysig morgon, chillade därefter och kom för inte så länge sedan hem från att ha jobbat eftermiddag. Det har som tur var börjat två nya killar i dag, självklart helt awkward runt hästar men de kanske lär sig snart. En av de är rätt snygg till och med. Hehe. 

 

Det var biokväll i går, vi såg en ny film som heter "The Place Beyond the Pines". Alltså, se den. Den tog mig med storm, vilken sjuk film. Så otrolig tragisk men bra och stark på samma gång. Kan inte riktigt sätta fingret på var det var, men I cried my eyes out in the end och det var så mycket känslor som togs fram, filmen var otroligt hemsk men så, så bra. Se den om ni får chansen! 

 

Ska vika kläder nu :) har tvättat typ femtio kilo tvätt de senaste två dagarna, suck. Och ätit en massa Marabou!! Hihi

Åh, vilken dag! Dastarhon, en treåring som står i träning hos Pia startade i går (fransk tid) i Poule d'Essaie de Poulains Gr.1 på Longchamp, och inkom som tvåa!! Alltså det är så stort, det absolut största löpet Pia har startat en häst i och defintivt den största framgången! Andra plats, förstå. Hade det varit lite längre, så kanske kanske. Men det är en otrolig prestation och jag känner mig verkligen glad för deras skull. Måste inflika att jag red den hästen under en period när jag var hos Pia, hihi. Då var han en relativt lugn men väldigt framåt liten tvååring. Tror att det var 125 000 euro i andrapris. Go bonus nästa månad i stallet!! Hästen som vann var Style Vendôme, en häst tränad av vår "grann"-tränare Nicolas Clément, med John som träningsryttare. 

 

Detta kändes liksom mer, och bättre, än vår seger med Your Song i lördags, han vann ett Grupp 1 uppe i Brisbane. Det är självklart roligt men det känns garanterat mer med en andraplats i Paris. Hur klyschigt det än må låta, så känns det i hjärtat (även om man inte är där).

 

Jag var faktiskt också på tävlingar i lördags! Dock inte ända borta i Brisbane, utan i Kembla Grange. Det var också roligt, tog "mitt" lilla sto dit, Double Singer. Hon gjorde sin första start och inkom som sexa. Hela upplevelsen var nog bara positiv för henne, hon var väldigt lugn hela tiden vilket överraskade mig. Trodde att hon skulle bete sig som en riktig satmara, hade fel. Hon kommer garanterat att göra bättre ifrån sig nästa gång när hon fattar lite mer av vad det går ut på och får rätt distans :) 

 

I lördags laddade vi dessutom för utgång, riktigt kul hade vi! Ett stort gäng var vi som drog in till Darling Harbour och ett ställe som heter "Home Bar". Jag var sådär perfekt full och det var helt rätt musik, allt var bara bra! Slutade dock med slagsmål på stället, Rebecca var mitt i smeten (på golvet) och fick riktigt osköna jack och skrapsår. Vet inte hur hon lyckas... Men det var annars några riktigt puckade idioter som startade allt såklart. Dumt. Kom hem relativt tidigt och sov fram till lunch, sen drog vi till Amelie och käkade lunch/brunch och chillade :) bra och sådär riktigt oproduktiv dag som söndagar ska vara! 

 

Veckan har börjat helt okej, jag är bara ganska trött, vi har ätit riktigt dåligt de senaste dagarna. Efter tredje ritten i dag (Double Singer) var jag färdig att spy av utmattning. Fick i mig lite vatten vilket faktiskt hjälpte något otroligt, sen åt jag en ordentlig frukost! Aj jast löööve fooood så much! 

 

Haha, det är lite roligt hur man catchar up med olika människor här från banan, från olika stallar liksom. Hur alla har olika åsikter om den och det, den har hört det här om den personen och hon låg minsann med honom i helgen och blablablablablalba. Är så jävla trött på allt snack, det är verkligen som att vara mer i en high school-film, folk håller fan aldrig käften. En annan sak jag har märkt är att folk är så otroligt bra på att prata om sig själva. Jämt. Hela jävla tiden, som att man faktiskt gives a damn. Och det värsta av allt är att de flesta av dessa människor är vuxna. Det är så hemskt, folk närmare trettio-årsåldern skvallrar mer än sjuttonåriga tjejer. Succkkkkkkkkkkkkkkkkk, detta ställe.. Kanske är dags att dra snart, våra sex månader hos Anthony är snart slut. Får se vart racingpatrullen drar next! 

 

Hey mate, how's it going?

 

 

Ännu en aussiedag är över, vi märker av hösten tydligt här borta, det är rätt kyligt på eftermiddagen/morgonen och det svämmar över med löv på vår main yard från våra träd. Har ju inte riktigt kläder för det men pälsar på mig flera lager i stället, det funkar ganska bra! 

 

Min höft är fortfarande dålig, väldigt mycket bättre men inte 100 % och det suger, blir sjukt deppig av att inte kunna röra mig. Provar (ofrivilligt) hur det känns när jag måste ta på mig trosor varje dag, står på vänster ben för att sätta i höger ben och när det trycket läggs på den skadade höften trillar jag alltid ihop och sätter mig på sängen i stället. När jag kan hålla balansen på vänster ben, då räknas jag som frisk! Hehe. Försöker att vara positiv. Några har frågat lite lustigt varför jag går så konstigt, har garvat lite, när jag dock berättar vad som har hänt skrattar de inte längre. Ska aldrig mer skratta åt handikappade personer.

 

I går gick typ hela Randwick ut och got shit faced, men inte vi! Vi gjorde något så roligt som att BAKA! :D Vi cyklade upp till Coles och handlade en massa saker, packade ner allt i våra ryggsäckar som ett par riktiga veteraner och flög nerför High Street i fullaste rusningstrafik (vi överlevde) och började sedan att baka hemma! Vi gjorde kladdkaka (5/5), kladdkakemuffins (5/5), kärleksmums (4/5) och morotskaka (5/5)! Allt blev så SJUKT lyckat! Kärleksmumsen fick dock en fyra eftersom att de blev lite brända. För att inte tala om den asgoda middagen, laxpasta med broccoli! Herregud, mat alltså. Eftersom vi gjorde så mycket bjöd vi hem Amelie och Oscar på frukost, mycket uppskattat! När de smakade kladdkakan (KP:s gamla recept) utbrast de samtidigt: "OH MY GOD!" haha, det var kul. 

 

Jobbat söndag i dag, det var jobbigt. Nu ska vi kolla Pearl Harbor med resterna av laxpastan, lycka!!

 

Okej, jag tror inte ni förstår oturen som har förföljt mig i några dagar nu. Jag ska förklara:

 

1. För tre dagar sedan blev jag hårt trampad på mina högra tår av en häst som helt sonika satte ner hoven lite för nära mig. Imploderade lite av ilska och smärta, försökte badda med lite is men det gick sådär. 
2. För två dagar sedan blir jag trampad IGEN på exakt samma ställe av en annan häst, dock inte lika hårt. Får nästan ett utbrott av hästen oaktsamhet och hinner knuffa bort den innan den har hunnit lägga allt vikt på min fot.
3. På eftermiddagen samma dag tar jag ut Rhaego ur boxen och stannar honom för att rätta till stigbettet. Han tänkte dock inte lyssna på mig, utan fortsätter lite fult att smyga framåt. Det sista jag orkar med såhär långt gånget i mitt hästliv är hästar som inte respekterar en. Tappar tålamodet lite och rycker honom i munnen för att backa honom, han blir då skrämd (som den korkade lilla hingst han är) och liksom halvt slänger sig bakåt med framhovarna i luften. Han träffar såklart mig på mitt högra smalben, precis ovanför foten och lägger sin vikt på mitt ben på ett obehagligt vis. Inte så hårt men jag lyckades bli svullen och det ömmar lite på benet. 
4. Det tar inte slut där. Efter eftermiddagsjobbet drar vi med Oscar och hans syster (och hennes bedårande baby!!) till Passionflower, glasscaféet som vi hängde en del på förut. Vi två cyklar dit och de andra går. Vi sitter där inne i säkert en timme och bara pratar och äter glass (hehe, jag var den enda, de andra tog kaffe). När jag står och betalar för min glass har Rebecca redan hunnit ut och börjar ropa "en cykel är borta, en cykel är borta!!". Jag går ut och inser att min cykel är stulen. Vi brukar nästan aldrig låsa våra cyklar nu för tiden, speciellt inte jag eftersom jag inte har koll på min nyckel. Vi har ställt de där massor av gånger och inget har hänt. Nu tog någon den dock, men inte Rebeccas trots att den också var olåst. Blir så VIDRIGT förbannad, samtidigt som jag inte orkade brusa upp, det hjälper ju ingenting och jag blir mest trött. Trött på den äckliga jävla värld vi lever i och all kriminalitet. Fattiga jävla tattare som är sådana hopplösa jävla missfoster som snor någon annans egendom. Fy fan, alltså. Det var i Kingsford också, området alltså, som vi bodde i förut som till 99 % består av asiater så ni kan ju tro att jag har svurit av kineser/japsare/whatever för all framtid. FAN. Misslyckade jävla horungar (URSÄKTA mitt språk mamma).
5. I dag red jag fem hästar, alla canterturer. Alla har gått bra hela dagen, det är på den sista som jag är i blåsväder igen. Jättefin liten hingst, rider ut honom med Rebecca som rider ett sto som precis har kommit in. Vi klämmer oss igenom ingången till tornet på banan där Ed väntar, vi kan så gott som alltid gå igenom två där. Rebeccas sto får för sig att konerna som ligger på gräset är JÄTTEFARLIGAAA och backar in i oss, då inser hon att min häst är lite för nära hennes rumpa (eh,) och kastar ut bakbenet hårt och träffar min häst på insida bakben. Min häst får självklart panik och slänger sig fort han kan åt höger. Jag hinner helt enkelt inte med G-krafterna och rullar runt i luften och landar hårt på gruset. Jag tar mig upp på direkten och börjar springa efter hästen som galopperar bort över travbanan. Känner att jag har lite ont i höften men orkar inte prioritera det, pliktkänslan över att fånga hästen tar över (som vanligt). Får tag i hästen och rider klart honom, Ed var inte direkt arg, mest concerned över min hästs tillstånd. När jag väl kommer in i stallet och hoppar av inser jag hur mycket det smärtar i höften, runt hela bäckenbenet. Har svårt att gå och det utvecklar sig bara under dagen. Jag åkte på löp i dag och det var länge sedan jag gjorde något så jobbigt som att träcka Emeritus med den där smärtan. Fy satan. Hästen sprang femma också, mindre kul. Jag sa till Rebecca när hon frågade hur det var; tänk dig känslan när du går in hårt i en vass bordskant med höften. Som Den smällen känns det i varje steg. I båda höfterna. Längtade så mycket efter att ligga i sängen, vilket jag gör nu. Har tagit en del smärtstillande och hoppas verkligen att det känns bättre i morgon. 
6. Okej, sista nu. På vägen hem från stallet efter att ha droppat Emeritus i sin box cyklar jag långsamt längs staketet till banområdet. Helt plötsligt lossnar min vänstra pedal på min cykel (köpte en ny/begagnad I GÅR). Blir konfunderad och försöker sätta tillbaka den igen. Går inte, den lossnar efter några meter igen. Tappar humöret helt och börjar gorma alla de fulaste svordomar jag vet på svenska, mitt bland alla människor. Som "tur" är, så är cykelaffären på vägen hem. Kastar in cykeln, lackar lite på personalen och ber de laga den. Kommer tillbaka fyrtio minuter senare och har fått en ny pedal kostnadsfritt, så det var ju skönt. Var så arg och irriterad att jag köpte lite choklad, godis och smärtstillande på vägen hem. Tyckte att jag förtjänade det efter denna dag. Nu ligger jag här hungrig, ska se om jag orkar koka två ägg. Rebecca lider av migrän och har typ somnat (?), så jag kan inte förlita mig på min kock ikväll, hehe.