Tänk vad mycket man kan skriva om misär, haha
Okej, jag tror inte ni förstår oturen som har förföljt mig i några dagar nu. Jag ska förklara:
- För tre dagar sedan blev jag hårt trampad på mina högra tår av en häst som helt sonika satte ner hoven lite för nära mig. Imploderade lite av ilska och smärta, försökte badda med lite is men det gick sådär.
- För två dagar sedan blir jag trampad IGEN på exakt samma ställe av en annan häst, dock inte lika hårt. Får nästan ett utbrott av hästen oaktsamhet och hinner knuffa bort den innan den har hunnit lägga allt vikt på min fot.
- På eftermiddagen samma dag tar jag ut Rhaego ur boxen och stannar honom för att rätta till stigbettet. Han tänkte dock inte lyssna på mig, utan fortsätter lite fult att smyga framåt. Det sista jag orkar med såhär långt gånget i mitt hästliv är hästar som inte respekterar en. Tappar tålamodet lite och rycker honom i munnen för att backa honom, han blir då skrämd (som den korkade lilla hingst han är) och liksom halvt slänger sig bakåt med framhovarna i luften. Han träffar såklart mig på mitt högra smalben, precis ovanför foten och lägger sin vikt på mitt ben på ett obehagligt vis. Inte så hårt men jag lyckades bli svullen och det ömmar lite på benet.
- Det tar inte slut där. Efter eftermiddagsjobbet drar vi med Oscar och hans syster (och hennes bedårande baby!!) till Passionflower, glasscaféet som vi hängde en del på förut. Vi två cyklar dit och de andra går. Vi sitter där inne i säkert en timme och bara pratar och äter glass (hehe, jag var den enda, de andra tog kaffe). När jag står och betalar för min glass har Rebecca redan hunnit ut och börjar ropa "en cykel är borta, en cykel är borta!!". Jag går ut och inser att min cykel är stulen. Vi brukar nästan aldrig låsa våra cyklar nu för tiden, speciellt inte jag eftersom jag inte har koll på min nyckel. Vi har ställt de där massor av gånger och inget har hänt. Nu tog någon den dock, men inte Rebeccas trots att den också var olåst. Blir så VIDRIGT förbannad, samtidigt som jag inte orkade brusa upp, det hjälper ju ingenting och jag blir mest trött. Trött på den äckliga jävla värld vi lever i och all kriminalitet. Fattiga jävla tattare som är sådana hopplösa jävla missfoster som snor någon annans egendom. Fy fan, alltså. Det var i Kingsford också, området alltså, som vi bodde i förut som till 99 % består av asiater så ni kan ju tro att jag har svurit av kineser/japsare/whatever för all framtid. FAN. Misslyckade jävla horungar (URSÄKTA mitt språk mamma).
- I dag red jag fem hästar, alla canterturer. Alla har gått bra hela dagen, det är på den sista som jag är i blåsväder igen. Jättefin liten hingst, rider ut honom med Rebecca som rider ett sto som precis har kommit in. Vi klämmer oss igenom ingången till tornet på banan där Ed väntar, vi kan så gott som alltid gå igenom två där. Rebeccas sto får för sig att konerna som ligger på gräset är JÄTTEFARLIGAAA och backar in i oss, då inser hon att min häst är lite för nära hennes rumpa (eh,) och kastar ut bakbenet hårt och träffar min häst på insida bakben. Min häst får självklart panik och slänger sig fort han kan åt höger. Jag hinner helt enkelt inte med G-krafterna och rullar runt i luften och landar hårt på gruset. Jag tar mig upp på direkten och börjar springa efter hästen som galopperar bort över travbanan. Känner att jag har lite ont i höften men orkar inte prioritera det, pliktkänslan över att fånga hästen tar över (som vanligt). Får tag i hästen och rider klart honom, Ed var inte direkt arg, mest concerned över min hästs tillstånd. När jag väl kommer in i stallet och hoppar av inser jag hur mycket det smärtar i höften, runt hela bäckenbenet. Har svårt att gå och det utvecklar sig bara under dagen. Jag åkte på löp i dag och det var länge sedan jag gjorde något så jobbigt som att träcka Emeritus med den där smärtan. Fy satan. Hästen sprang femma också, mindre kul. Jag sa till Rebecca när hon frågade hur det var; tänk dig känslan när du går in hårt i en vass bordskant med höften. Som Den smällen känns det i varje steg. I båda höfterna. Längtade så mycket efter att ligga i sängen, vilket jag gör nu. Har tagit en del smärtstillande och hoppas verkligen att det känns bättre i morgon.
- Okej, sista nu. På vägen hem från stallet efter att ha droppat Emeritus i sin box cyklar jag långsamt längs staketet till banområdet. Helt plötsligt lossnar min vänstra pedal på min cykel (köpte en ny/begagnad I GÅR). Blir konfunderad och försöker sätta tillbaka den igen. Går inte, den lossnar efter några meter igen. Tappar humöret helt och börjar gorma alla de fulaste svordomar jag vet på svenska, mitt bland alla människor. Som "tur" är, så är cykelaffären på vägen hem. Kastar in cykeln, lackar lite på personalen och ber de laga den. Kommer tillbaka fyrtio minuter senare och har fått en ny pedal kostnadsfritt, så det var ju skönt. Var så arg och irriterad att jag köpte lite choklad, godis och smärtstillande på vägen hem. Tyckte att jag förtjänade det efter denna dag. Nu ligger jag här hungrig, ska se om jag orkar koka två ägg. Rebecca lider av migrän och har typ somnat (?), så jag kan inte förlita mig på min kock ikväll, hehe.
Nu har jag duschat och tvättat håret, var helt sjukt smutsig och svettig efter den varma tävlingsdagen i dag. Typ det bästa som har hänt i dag.
välbehövt
Kommentarer
Trackback
