ulrikaichantilly

Nu har jag faktiskt inte så mycket att skylla på för att inte orka blogga, jag är nämligen sängliggandes i fem dagar. Jag är sjukskriven till och med fredag, det är tänkt att jag ska börja jobba på lördag igen. Längtar redan. 

 

Okej, det som har hänt då alltså. I går var det söndag, jag och Rebecca jobbade vilket innebär att vi träcker två hästar per runda till poolen som vi simmar, därefter går vi hämtar ett par nya och så håller vi på så till klockan åtta ungefär. Min tredje (och vad som blev mina sista) runda hade jag Sangaree och Marseille Roulette. Jag hade knappt kommit ut ur stallet och över gatan innan jag kände Sangarees hov (size 500 kg-tallrik) borra sig igenom den vänstra sidan på min vänster fot. Utbrast liksom bara "GOD DAMN IT!!" och tryckte undan hästen. Limpade över gatan och jämrade mig och förvånades över hur otroligt det sved och brann i foten. Har blivit trampad hundratals gånger över fötterna men nu hände något annat. Jag vet inte vad för slags fullträff han fick in men det kändes som att han hade klyvt min fot i två delar. Jag haltade vidare mot poolen och tänkte att "det går snart över" och "bara jag får komma hem och lägga lite is på blir det nog bättre". Kom fram till poolen, gav ena hästen till Ed och simmade den andra. Lyckades ta mig hem, smärtan har dock inte gått över alls och när Randjeet möter mig för att ta en häst ser han hur jag haltar och frågar hur det är och då kan jag bara inte hålla det inne längre, mumlar fram att hästen har mosat min fot. Han tar båda hästarna och säger åt mig att sitta ned. Det känns på en gång lite bättre när jag inte behöver hålla i dem, tänkte ta tag i en sop och börja lite försiktigt men skosnöret har ändå gått upp, så jag bestämmer mig för att kolla. Känner genom strumpan hur varm foten är, känns lite som att det kokar inifrån och tar av mig strumpan. Foten är svullen, röd, blå och lite sårig. Det svider att bara röra huden över foten och Randjeet är väldigt snäll och fixar en ishink till mig. Jag har redan börjat böla av smärtan men också för omhändertagandet. Bland det bästa som finns är omtänksamma människor. 

 

Jag får sitta på en bänk med foten i isvatten och titta på när de andra gör färdigt yarden. Alla är så snälla och frågar hur det är, får låna Lucy's tröja och jacka eftersom att det har börjat regna. Jag får skjuts av Ashleigh till sjukhuset, hon kör fram bilen ända in på yarden eftersom att jag inte kan stödja på foten alls. Philip hjälper mig in i bilen, så följer Randjeet och Rebecca med. Väl där uppger jag lite information, som att jag jobbar för Gai osv. Får en ispåse och smärtstillande. Blev väldigt glad för det, smärtan var riktigt jobbig men den försvann nästan helt och mitt huvud kändes som en ballong. De andra stannar till efter röntgen men drar sen, är så tacksam för deras hjälp. Jag och Rebecca sitter kvar, i totalt tre timmar och väntar på doktorn. Vi hinner slumra lite i de hårda stolarna i väntrummet. Till råga på att ha jobbat i tre timmar i stallet hade vi varit ute och dansat, vilket innebar att vi bara hade sovit i två timmar, hehe. Härlig kombo. Klockan kvart i tolv ungefär rullar de in mig (satt i rullstol, dramatiskt) till doktorn som berättar läget. Inga frakturer men eftersom det fortfarande är så svullet kan det vara sprickor som det inte går att se. Jag skulle först vila till den andra januari, men då klämde Rebecca ur sig "will she really be able to ride by then?!" haha, det är jag glad för, då såg doktorn lite skeptisk ut och sa då "no...". Jahapp, så fick till den fjärde på mig. Börjar alltså igen nästa lördag är det tänkt. Fick mitt finger röntgat också, inget syntes som tur var men fick svar på den frågan jag verkligen hade, om fingret för alltid kommer se ut som det gör nu. Tack och lov kommer svullnaden att gå ner vartefter, känns ju inte direkt som det men får väl lita på doktorn. Jag hoppar i alla fall på ett par svårt obekväma kryckor nu, inte sådana som vi har hemma utan sådana som sitter i armhålan. Har typ redan blåmärken på sidorna, de är verkligen inte nice. Men ska ju mest ligga i sängen så... Förutom ikväll, då det är nyår! Vi ska till Coogee och kolla fyrverkerierna är det tänkt, ska bli mysigt. Ska därför hoppa in i duschen snart, Rebecca är och jobbar eftermiddag. Det ser ut att vara stekhett ute i solen. Hehe, jag bara sitter här som en vampyr i rummet med min fot på en egengjord tron. 

 

Jag fattar inte, har typ aldrig gjort mig illa med hästarna, inte såpass att jag har fått uppsöka sjukhus. Men när jag flyger till andra sidan jorden, då minsann! Haha, så typiskt. Ganska mycket skador på stallbacken just nu, insåg vi. 

 

Herregud, vad ska man säga. Vi lever. Det är varmt och soligt. Vi jobbar på. Har bett om att få byta yard, till BA eller TML. Orkar inte med Main yard längre, så jävla trött på folks attityder och stämningen. Jag har insett att jag inte skrattar någonting på jobbet. Det måste ske någon slags ändring snart, vi känner oss lite sugna på Bart Cummings. I dag har i alla fall varit en okej dag, rätt tråkig men tre canters ändå, alla gick bra. Tycker fortfarande att Lewis är jättesöt (skrev Louis förut, det var fel). Mina fingrar gör skitont och jag får ständigt slag och tryck på dem. Började störtgråta när jag slog i de i en hylla inne i kylen i dag, kommer inte ihåg att jag har gjort det sen jag var liten. Måste kanske kolla upp långfingret snart, vill inte ha ont och vill verkligen inte att det för evigt ska se ut som en korv. 

 

Hehe, jag har inte duschat på ett tag. Måste göra det i dag, om jag orkar... Är så äcklig. Även om man "bara" jobbar med hästar vill man ändå känna sig lite fräsch. 

 

Nu äter jag en kick-ass-middag som Rebecca har lagat från scratch inehållande köttstrimlor, zuccini (stavning?), morötter, paprika, böngroddar, vattenkastanjer, sockerärter och till det har vi ris. Woho! Vi har storhandlat i dag, lika jobbigt som vanligt men denna gång hittade vi en taxi som tur var. Vi är faktiskt riktigt duktiga skulle jag vilja säga, hade jag inte mitt chokladberoende som gör att jag måste köpa lite när vi handlar varje gång så äter vi faktiskt riktigt bra, det är Rebeccas förtjänst. Säger jag att jag vill ha pizza säger hon "nej!" och så äter vi sånt här bra i stället :) bättre i längden märker man, man orkar mer och magen mår mycket bättre. För några dagar sen åt vi indiskt, jag, Rebecca, Gina och Jesus. Gott var det! Himla skönt med något annorlunda. Jag var astaggad, jag gillar kryddad mat men, hehe, tufft var det. Ögonen tårades och jag drack vatten mellan typ alla tuggor. Även fast vatten inte hjälper kylde det ner munnen för ett tag. 

 

I går var inte en kul dag kan jag säga, haha. Jag och Rebecca var som två mörka åskmoln hela dagen, orsaken till det var att vi behövde rida ledhästarna i går, "ponys" som de kallas. Vi fick lite av en chock när de sa att vi skulle rida pony. Vi är liksom arbetsryttare, vi rider galopphästarna? Inte de avdankade gamla ardennerhästarna. Och det var tydligen bara för att det var för lite folk. FYYYYYY faaan, så tråkigt/jobbigt/förjävligt det var. Man bemöttes på ett helt annat sätt av de andra ryttarna (ett dåligt sätt alltså) och jag hade så ont i knäna efter att ha ridit i en vanlig dressysadel. BAJS tänkte jag bara. Helvetesdag, i dag var dock bättre, vi fick rida som vanligt. 

 

Vi funderar lite på vad vi ska göra på nyår. Lutar åt Coogee och kolla fyrverkerierna, vi börjar nämligen... TRE PÅ MORGONEN PRECIS SOM VANLIGT på nyårsdagen. Helt jävla sjukt, trodde åtminstone klockan fem. Askul. 

 

Vi var och såg Hobbit i förrigår på bio, väldigt bra! Otroligt maffig såklart, precis som ringen-trilogin. 

 

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Ska kanske hoppa in i duschen nu, hihi. Kanske. 

 

kram

Okej, veckan är alltså definitivt slut och vi ska snart gå och lägga oss. Det har väl hänt en del sedan jag skrev sist, det har varit helg och jag har aldrig någonsin varit så glad över att till slut få en (två) eftermiddag(ar) ledigt! Hallelujah, veckan har varit ganska intensiv med Gai som har kommit tillbaka, man märker defintivt ett annat tempo och bemötande. Rider i alla fall runt fem-åtta hästar per dag, en del canters men de flesta lämnar man över till jockeys inne på banan. Blev väldigt "hedrad" (höhö) av att äntligen få cantra framför Gai, det har liksom bara hänt en gång än så länge... av typ tjugo turer sammanlagt. Hehe, så det är mest hennes främsta jockeys som rider det riktiga jobbet. Vi får se hur mycket mer det blir ridet totalt, kan ju meddela att det är ganska avgörande. Det är ju inte det enda stallet här, så att säga. 

 

Man har äntligen börjat känna lite fler människor här, det är roligt. Senast är två killar som Gina känner som heter James och Jesus. Asroliga killar båda två, vi var ute med de i helgen. Herregud, det börjar likna Chantilly-vanor här, vi stannar ute en torsdag till klockan halv ett när vi börjar jobba tre (?) och ute till tjugo över fyra när vi börjar fem på söndagar. Hehe, men som man säger, sova kan man göra i graven! Utgångarna i helgen har varit ganska roliga, man får se människor och olika ställen runt häromkring. På kareokekvällen i torsdags pratade jag mycket med en AP-snygg kille, alltså tro mig, jag kan aldrig få en sån tiopoängare. Han bad i alla fall om mitt nummer i slutet av kvällen, skulle vara kul att ses igen! Om det någonsin kommer att hända, hehe. 

 

Det går ganska bra på jobbet, det rullar på när man rider hela morgonen, det har varit rätt svalt de senaste dagarna vilket är GULD värt. Någon dag här i veckan var det +35 C redan klockan fyra på morgonen!! Alltså förstår ni hur varmt det är att rida i hjälm, jeans, väst och långärmat då? Jag skulle behöva vindrutetorkare till mitt ansikte, det är helt löjligt hur mycket jag svettas. Men som sagt, det har varit okej de senaste dagarna. Man har börjat prata med fler också, eftersom att man rider med dem då. Själva atmosfären i stallet är inte speciellt kul, att göra det sista innan man får gå hem hatar jag (nästan). Det är jobbigt att jobba med ca femton tjejer, många med en sån jävla översittar-attityd att man får damp. Man får inte känslan av att möta vänner på jobbet, folk man kan skämta med och ha kul med, det är endast kollegor. Och det är ändå tjejer i min ålder? Tycker helt klart mer om grabbarna i stallet, Noel, Ed, Neville och Vince för att ta några. Det rider också ut en kille för oss men som är i ett annat delstall, som är sååååååååå söt! Louis heter han. Vill mycket hellre flytta över till något av de mindre stallen än att vara i main yard. Det verkar mycket mysigare, dessutom närmare banan. Får se om man kanske kan lägga in ett önskemål om det. 

 

Har simmat de flesta hästarna i dag, i hästpoolen, det har gått bra. Något som däremot gick snett var när jag tog hem Paris Match och Madame Divine. Out of nowhere, RÅSLÄNGER sig PM bakom med en sån kraft att hon ställer sig rätt upp på bakbenen, är nära på att slå över mitt på asfalten men jag lyckas dock hålla kvar i henne vilket gör att hon återfår balansen till viss del men fortsätter backa och glider liksom sittandes på hasorna på den hala asfalten. I några sekunder sitter hon på rumpan som en hund, därefter reser hon sig och börjar trava bort en bit. Jag har ju släppt henne, var tvungen eftersom att jag inte är så pass stark att jag kan ta emot en häst på 500 kilo i min ena arm. Jag får tag i henne några meter bort, som tur är är den andra hästen (som egentligen är extremt cp) lugn och medgörlig. För hästen slutade det med skitfula brännmärken på hasorna på bakbenen och för mig slutade det med en mindre hjärtattack och ett väldigt ömt och svullet långfinger. När hon slängde sig med sådan kraft drogs grimskaftet åt runt min hand som var till viss del snurrat. Jag skulle vilja se hur det såg ut i slow motion när mina fingrar klämdes ihop av trycket, det gör så vansinnigt ont, har gjort det hela dagen. Fingret ser ut som en korv, kan inte böja det speciellt mycket och det är väldigt spänt. Har haft både is på och lindat det idag, jag hoppas verkligen att jag kan rida med det imorgon, annars... Tänker inte träcka fler hästar nu. Får väl bara tejpa och bita ihop. Det mest irriterande är att hästen inte ens blev rädd. Det fanns inte ens ett LÖV som blåste förbi som hon kunde ha blivit rädd för? Bara ett litet äckligt sto som bestämde sig för att vara olydig. FA-AN vad arg jag var på henne, blir mer och mer övertygad om att jag är dum i huvudet som jobbar med dessa korkade odjur och detta definitivt blir det sista jag har och göra med hästar. Det är ju inte precis kattungar man har och göra med, det går upp för en varje gång något sånt här händer. Jävla kamel-kossa. IDIOTDJUR, ÅÅÅÅÅÅÅÅH MITT FINGER GÖR SÅ ONT! 

 

Japp, efter stallet åkte vi hem och sov i typ en timme, därefter åkte vi med Tara till stranden. Blev Coogee i dag, jag brände mig som vanligt men jag orkar faktiskt inte bry mig så mycket, det var väldigt skönt att ligga i sanden och lyssna på bra musik och känna solen värma ens muskler. Vågade mig inte på att bada, temperaturerna här är sjukligt låga i vattnet. Sen träffade vi Gina och handlade inför den svenska julmiddagen vi ska ha imorgon med några polare. Blir kul! Nu måste jag typ sova men jag har inte ätit middag vilket betyder att jag kommer vara totalt jätteslut i slutet av morgondagen. Får se hur jag löser detta. 

 

Okej, måste försöka uppdatera lite nu!

 

Nu har vi äntligen fått börja rida! Andra dagen i dag med sex hästar uppsuttna. Cantrade fyra stycken, red en häst till banan och fick gå hem med en annan. Helt okej. Fast deras canter-tempo här går väldigt mycket långsammare än vad vi är vana vid så... det är tur att man har ridit i par med några de två dagarna, jag frågar frågor non stop och de flesta är hjälpsamma. Hästarna är också helt okej, rätt snea de flesta men pullar lagom, red dock en häst i går ute på DT:n, min andra tur över huvud taget här. En treåring som heter Megatron. Alltså, det var länge sedan jag red en häst som pullade så där. FY SATAN, de första hundra metrarna gick det bra, hann tänka "det här känns helt okej", hehe, skulle dock få erfara australiensiska galopphästars förmåga att vara STARKA. Helvete i havet, red bakom en kille som givetvis inte hade det minsta problem med att hålla sin häst, och eftersom tempot är så långsamt måste man verkligen hålla i hästarna. Herregud, jag satt med armarna helt inknycklade och kände mig helt hjälplöst svag men lyckades på något vänster stanna bakom Chris hela tiden. Deras bana här är 2000 meter runt, så det kändes ju jobbigt också för den tog liksom ALDRIG slut! Jag flåsade och nästan darrade efter den ritten, tomatröd i ansiktet och svetten rann. Resten av alla turer har dock gått förvånanasvärt bra. I morgon är dock Gai her self här och inspekterar, ska bli intressant att rida för henne. Om man ens får det, de berättade i dag att vi plötsligt har dåligt med ground staff, så (självklart) vi som är de nyaste ryttarna kommer få behöva gå några rundor hem till stallet igen... Var så otroligt glad över att inte behöva gå så jättemycket längre. Men skit i det då. Suck, jag kom ju hit för att rida. Well well. 

 

Nu har världens bästa kock och kompis lagat middag till oss, potatisgratäng :D med köttfärs och morötter, woho! Jag hjälpte inte till ett dyft, känns schyst :( vi knarkar faktiskt SVT:s julkalender här också, hänger med i alla avsnitt. Fast vi kollar väl på lite andra tider än vad ni gör hemma... Det börjar bli riktigt varmt här, för det mesta är det faktiskt molnigt på dagen men varmast på morgonen. Klockan fem är det typ tjugo grader och jag som är skandinav bara svettas ner min tröja/byxor/hjälm osv. ÅH HERREGUD, på tal om hjälm. Kan ni gissa vad jag hittade i min hjälm i dag innan jag tog på mig den? Kackerlackor... Två stycken. Hann registrera att något rörde sig och slänge i ren reflex iväg hjälmen, då sprang de iväg ut. UUUUUUUUH, de är så sjukt äckliga!!! Typiskt att jag ska bli drabbad. 

 

I helgen var vi ute för första gången här! Hade väldigt trevligt, vi hängde hos de andra svenska tjejerna som jobbar i vårt stall. Vi, de, deras rumskompisar och Gina. Sedan drog vi till ett stort ställe med uteterass och enormt dansgolv, mycket dans blev det och jag mådde sämst när jag gick och la mig, haha usch, vi jobbade dagen efter så det var ju skönt för illamåendet... Men kul var det! Tydligen ska vi ut någon sväng i morgon också fick jag reda på nu :) en dag har vi varit på stranden också, Clovelly. Helt okej! Men jag får liksom aldrig någon färg? Varför blev jag alltid gyllenbrun med vita ögonbryn när jag var liten? Nu får jag några klena fräknar och bränner mig nästan bara. Men man ska väl inte klaga, många här är fortfarande vita eftersom att det börjar bli sommar först nu. Hehe. 

 

Har lite hemlängtan nu, vill verkligen fira jul med familjen känner jag. Nästa år måste jag vara hemma, spikar det nu. Men det som faktiskt gör det jobbigt är att prata med någon hemma eller se bilder på facebook osv. Jag försöker att skärma bort det så mycket som möjligt, blir så jobbigt annars. Jag insåg de få dagarna jag var hemma mellan Frankrike och Australien, att jag mår så otroligt bra av att vara nära min familj. Jag klängde typ hela tiden på mamma och så fort jag fick chansen gav jag henne en kram. När man är borta så här längre stunder får man verkligen perspektiv på saker och ting och jag har insett hur mycket familjen betyder. Saknar de tre där hemma. De var faktiskt de enda jag träffade på riktigt. Var ju med Rebecca och Linus ett dygn i Danmark. Ska bli härligt att se de när jag kommer hem :) får väl se när det blir dock... 

 

Ja, har inget mer riktigt urgent att berätta, kanske dyker upp något kul snart. Jag måste försöka peppa Rebecca lite också, det är ganska jobbigt för henne just nu. Allt (enligt henne) blev knas med en av hennes hästar, den var lite starkare än vad hon hade räknat med. Alla som känner Rebecca bra vet att hon har extremt höga krav på sig själv. Give it all eller go home, lite så är hon. Hon känner sig värdelös och dålig och det är så jobbigt att se för jag vet att det verkligen inte är så. Hon påstår att hon inte kan rida och jag vet att hon går för direkt raka motsatsen och försöker säga det till henne. Jag vill få henne att tänka, "okej hästen stack, jag orkade inte hålla den så mycket som jag borde, man jag dog inte. Inte hästen heller" och rycka på axlarna. Det är ändå bara hästar vi håller på med, det är bara djur. Om man får säga så.

ALLA tappar hästar hela tiden och jag vill få henne att förstå att jag ser upp till hennes förmåga att rida komplicerade och nervösa hästar, hur hon får de att gå perfekt på tygeln och sköta sig. Hon har en grym sits som ryttare och kan rida hästar på långa tyglar. Hon är egentligen en mycket bättre ryttare än vad jag är, jag har bara en fördel i och med min fysik och tyngd. Jag orkar rida de starkare hästarna. Har fått lite känsla av det här, här är det inte teknik, här är det bara rå styrka som gäller för att rida. Jag hoppas att vi båda biffar på oss snart, annars kommer det att bli jobbigt. Hmm, jag måste hitta på något, det är svårt att muntra upp henne. Vill inte att hon deppa ihop över det här eller känna ett obehag över att rida. 

 

 

 

Alltså, to be honest, jag gillar inte Australien. Jag måste skilja mig från mängden av alla back packers och alla Working Holiday Visa:s som har jobbat här och säger att allt är "såååååå FANTASTISKT". Jag vet, att väskorna var borta i en vecka gjorde extremt mycket, men jag gillar till att börja med inte känslan av att vara SÅ långt borta. Det känns faktiskt lite som att vara långt ifrån civilisation, så är det ju dock inte riktigt. Men som jag har sagt förut, allt är så otroligt olikt Europa och jag är väldigt ovan. Vi är trots allt på en ö. Alla frågar om jag inte vill resa osv efter jag har "jobbat klart". Jag svarar bara "jag vet faktiskt inte". Jag vet inte om jag är speciellt sugen på att se Australien, det är säkert jättevackert och så vidare, men jag har inte fått känsla för det här landet. Tycker att de är så överdrivet petiga med allt slags pappersarbete kring att över huvud taget få komma in i landet, anställning och öppnande av bankkonto/SIM-kort. Herregud, jag ska bara stanna här ett år. Maximalt, kan ju bli kortare också.

 

De kör på fel sida av vägen, pratar ibland nästintill obegripligt, har en störd hästhållning (hehe), att över huvud taget leva är SVINdyrt här, det egentligen enda som är bra här är klimatet och att människorna är så trevliga. Fast klimatet är ändå inte bra, det finns ju knappt någon ozonlager här så jag har självklart bränt sönder mitt ansikte och lite av mina armar (i bara två timmar i solen). Solen är faktiskt för stark här. Plus att de har en massa konstiga djur här, fast lite kul är det. Har sett hur mycket fladdermöss som helst flyga över ens huvud när man träcker hästarna på morgonen. Och alltså inte såna små som vi har i Sverige, dessa är STORA och flyger ganska långsamt och låter helt förskräckligt. Blev alldeles skärrad när jag gick ensam i mörkret i går med två hästar. Helt plötsligt låter det helt fruktansvärt högt uppifrån ett träd, hade inte en aning om vad det var då, så tänkte "tur att jag går med hästar, ska använda de som sköldar när vi blir attackerade av det läskiga djuret". Djurvännen herself... 

 

Näe, längtar till hemtrakterna! Och då menar jag inte exakt Lidingö i Stockholm, lite mer alla länder i Europa. Är faktiskt lite avundsjuk på Regitze, hon jobbar på, typ, ett stuteri i England. Hon trivs jättebra, bor på gården och kan ta sig typ överallt med kompisar och har fortfarande jättenära hem till Sverige! Jag kan ju inte riktigt ta ledigt för att åka hem över en weekend, liksom...

Blev dessutom indragen på kontoret bland en del andra tjejer och fick lite oförtjänad kritik om att jag skulle släpa fötterna efter mig och ha klagat på att jag har ont i fötterna och därför avstår från vissa arbetsuppgifter? Jag har inte öppnat käften om mina fötter för någon annan än Rebecca och de två andra svenska tjejerna som lider av samma problem. Jag hoppade liksom t.om. in i någons ställe för att göra en, för fötterna påfrestande arbetsuppgift. Har gått med hästarna fram och tillbaka de två hela dagarna så jag tog inte direkt åt mig av vad de sa inne på kontoret. De hävdade att "Gai är perfektionist och har avskedat folk för att de inte har klippt håret på länge". Vilket alltså betyder att man lätt kan åka om man går och släpar fötterna efter sig. Blev ändå lite störd på det, det har för fan bara gått två dagar. Är ju inte direkt van att gå i platta skor på asfalt sex timmar om dagen.  

 

Ska försöka se lite av det positiva, allt man är med om blir erfarenhet, man tränar på sin engelska varje dag och får se ett helt nytt land. Vi skrev till Pia att vi saknar henne lite och hon försökte peppa upp oss. 

 

Träckte en häst i dag som fick ett speciellt täcke, en morph suit. De flesta får bara vanliga, blå svettäcken men vissa får dessa åtstramande dräkter på sig. Ser ju ganska roligt ut. Har fått lära mig hur hästpoolen fungerar också, fick gå med två hästar i, kul var det! Men ändå lite speciellt, så fick vara med om en genomgång. Har inga bilder på det dock. 

Herregud, Rebecca ligger fortfarande kvar i sängen och sover/vilar. Var länge sedan jag såg henne göra det, är ju oftast jag som sover. Vill därför inte jaga upp henne men jag vet att hon kommer bli jätteirriterad på att hon inte kan sova sen i natt, hehe. Får se hur länge vi stannar ute i dag, med Alex och Carrie, våra flat mates. Vi har bestämt att ta en drink i dag och lära känna varandra ordentligt. 

De är tjugo år, som vi. De är GIFTA. De var tvugna att gifta sig för att Carrie skulle få stanna här med Alex, han är australiensare och hon amerikan. Snacka om att inte vara rädda för commitment. Strongt. Ps. De träffades över INTERNET. Ödet? Ds.

 

På vägen hem från stallet ville vi gå och köpa glass. Rebecca hävdade bestämt att hon hade sett en glassbar nära oss, fast nere på huvudgatan. Det fanns så klart inte. Heeeeh, jag höll på att törsta ihjäl mig efter ett glas iskallt vatten och kanske en glass. Men det var vattnet jag verkligen ville ha. Så vi hoppade in i en "Orientalisk Supermarket" och hittade diverse skumma produkter. Jag köpte i alla fall vatten! Och en avlång burk cola. Så otroligt härligt att jag drack upp den i ett svep. Sen köpte jag lite kinesisk/japansk choklad som helt klart smakade konstigt men choklad är ju alltid choklad, så den slank ner fort ändå. Hihi. Vill dock ha svenskt lösgodis nu :( just, precis, nu. 

 

Herregud. Jag är så ofantligt trött. Utmattad. Mina fötter skriker plågoskrik. Mina stackars fötter. Har gått säkert en mil totalt, i dag. 

 

Dagen började klockan 02.00. Gick upp, klädde på mig, så drog vi till stallet. Fullt med folk och full fart på en gång. Fick gå med två (!) hästar på samma gång bort till banan. Gick väl helt okej, vi gick på asfalten i ungefär en timme, bara runt runt runt, tills klockan slog fyra. Då bands hästarna upp i små spiltor bredvid varandra och sadlades vartefter. Ryttare hoppade upp, kom tillbaka efter ca tjugo minuter och då tog vi hästarna och spolade de, därefter band vi upp de igen eller gick hem med de till stallet. Det var en riktig rush hela tiden och ingen direkt säkerhet här inte, typ tio hästar som befann sig på samma kvadratmeter samtidigt. Tyckte att det kändes nästintill obehagligt och faktiskt lite oproffsigt, det är så otroligt lätt för en häst att bara slänga ut en bakhov mot en annan. Sen får man inga direktioner eller en MASSA direktioner på samma gång. Man skulle försöka uppfatta vad öken hette genom deras australienska accent mellan en massa hovklapper och samtal mellan alla andra människor. Man måste nämligen veta vad hästarna heter när man kommer tillbaka till stallet med dem. Sen försöka förstå var de står i stallet osv, annars får man en jävligt sur min tillbaka.

 

Allt har varit riktigt knepigt i dag och jag har frågat om precis ALLT. Förutom jag och Rebecca var det två till nya människor som började. Förstår att det är jobbigt att försöka visa alla hur allt ska vara hela tiden... Men jag fattar verkligen ingenting här, INGENTING är som något jag är van vid och flera gånger under dagen har jag saknat Pias hästhållning. Den är så simpel men korrekt och proffsig. Här träckte vi hästarna i smutsiga plastträns och gamla avdankade gummityglar som hade knytits ihop lite taffligt. Vi leder ut hästarna genom en halvmeters-öppning genom andra hästars boxar, de har nämligen byggt in en massa boxar i varandra. Man går liksom förbi en uppbunden hästs rumpa i boxen för att komma in till nästa. Känns... sådär säkert. Och en till grej, när jag skulle leda en häst till dess box genom gången låg det en massa halmhögar som de hade mockat ut. Jag väntade men de sa att jag kunde gå på, "hästen kliver bara över det". Alltså, hahah, jag tänkte direkt på hur jag ALDRIG NÅGONSIN skulle få ha gjort det hos Pia. Hade fått höra allt om hur de kan vricka kotorna osv osv. Det är såå tight mellan alla slags väggar, boxar/boxdörrar, kanter, bänkar, hörn, spiltor. Men vi bara går, med två hästar i händerna dessutom. Är inte direkt imponerad av stället än så länge, om jag säger så. Längtar bara så S J U K T mycket tills vi kan börja rida!!! Vi måste ju bli intervjuade av någon snubbe först... Heh. Jag tänker inte gå 200 mil om dagen länge till, just saying. Tog 1 bild i dag, allt jag hann. 

 

Förresten! För några dagar sedan köpte jag den här apsnygga t-shirten inne på Foot Locker i Bondi Junction!

 

G'day me swedish friends! 

 

Dagen började med ett besök hos Gai Waterhouse, på deras kontor. Vi lämnade kontonummer, tax file-nummer och foto, plus fyllde i tusen olika papper för en anställning. Herregud, det var hur mycket som helst. Vi får t.ex. inte röka, tugga tuggummi, svära (?) (tur att man kan svära på svenska), slå hästarna eller komma för sent. Lite speciellt från vad vi är vana vid. Arthur (deras kontorsman) gick igenom alla punkter med oss. Man får inte prata till varandra på ett visst sätt, all slags sexual harassment är totalförbjuden och vi fick svara på frågan "var skulle ni INTE ställa er någonstans, till häst, om det plötsligt utbröt en blixtstorm?". Hahaha, "under ett träd" fick jag fram. Kollade blond-statusen på oss kanske, haha. Men vi måste bli intervjuade innan vi kan få börja rida, Arthur hoppades att den killen kunde komma förbi imorgon, vi har gjort det ganska klart att vi VILL RIDA, haha. Inte jobba på gården eller promenera med hästarna i huvudsyfte, utan vi har kommit hit för att rida. Det känns rätt skönt att ha klargjort det också. Men först får vi börja på backen! Vi börjar klockan tre i morgon bitti... Lär vara lagom trött imorgon förmiddag, haha. 

 

Efter att vi var klara med det drog vi till Royal Randwick shopping mall för att leta efter skorna, de fanns ingenstans, så då drog vi till Bondi Junction i stället. Där hittade vi några, inne på K-mart. De ser typ ut som ett par vanliga tygskor, fast de har stålhätta. Helt okej! Vi träffade några andra svenska tjejer härom dagen som också har börjat hos Gai, vet inte vad de har köpt för skor men deras skavsår alltså... DAMN, vad jag tycker synd om dem, aldrig sett så vidriga skavsår, riktigt köttiga var de. De hoppade runt i flip flops då, men bara tanken av att trycka ner de där hälarna i ett par kängor... Brrr. 
Medan vi var och provade skorna ringde såklart bilen som skulle lämna Rebeccas väska (som äntligen har kommit!) , han var tydligen utanför vårt hus. Vi hade ju ingen möjlighet att ta oss hem så snabbt då, så de ska komma om ca en halvtimme igen. Nice! 

 

Vi insåg precis att vi ska upp om ca åtta timmar... Härligt. Blir middag och film snart då, så att vi kan sova snart! Känns helt sjuk. Klockan är knappt sju på kvällen. 

 

Inne i mall:et i Bondi Jn hittade vi en djuraffär. Alltså, de har hundvalpar och kattungar i glasburar här? Helt sjukt. 

 

Jag vet inte vad jag ska göra... Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte, jag orkar inte vänta längre. Jag orkar inte vänta på det där jävla bagaget som avgör allt. Jag orkar inte sitta och hoppas, när flygbolaget inte gör ett piss. Fan, alltså. Fan fan fan fan fan fan på allt. 

 

Jag och Rebecca sitter inne på vårt rum (som fortfarande luktar kadaver) och sitter bara vid våra datorer. Har svårt att känna lust till något annat. Vi måste börja jobba NU, man blir KNÄPP av att sitta inne och känna hur ens begränsade tid i Australien flyger förbi. Hade vi börjat jobba nu hade vi redan tjänat en halv veckas lön (får betalt per vecka) men icke eftersom att vi inte KAN BÖRJA JOBBA. Vi sitter så jävla fast. Ingen idé att åka hem nu heller, då lär väl bagaget anlända hit... 

 

I går var vi i alla fall på stranden med Gina, en strand som hette Clovelly beach. Den var faktiskt min favorit av alla vi har varit på hittills, det var lite som en insjö, vattnet var liksom omringat av klippor och betong, vi låg på betongen. Längst in fanns en liten strand där alla småbarnsfamiljer hängde. Det var skönt, för det blåste inte så hårt men ändå lagom. Det gick dessutom att bada lite, klev i som en riktig kärring, steg för steg. När man väl hade vant sig, så. I Bondi gick det inte alls, SVINkallt i vattnet där. Brrr. Förstår att surfarna använder våtdräkt!

 

I dag ska vi förbi IKEA med Gina, det ligger ganska nära här. Jag såg det precis innan vi landade, så det måste ligga nära flygplatsen, vilket i SIN TUR betyder att det måste vara nära här, eftersom att vi alltid hör flygplanen extremt bra över oss och ser de så nära att de har hunnit fälla ut landningsstället. Hehe. 

 

Ja, vad ska jag skriva mer? Det händer ju ingenting så jag vet inte vad jag ska skriva om. Kan skriva om de 500 mail jag har skickat flygbolagen/flygplatserna utan respons? Suck. 

 

Har inga bilder så det är inte så kul att blogga. Rebecca har alla bilder. Alltså, är det inte konstigt? När man inte kan göra vissa saker så är det allt man vill göra? Just nu önskar jag att jag var hemma och kunde gå till gymmet varje dag (nästan), eller typ jobba på något tråkigt jobb så att man kunde tjäna pengar och snart börja plugga. Hemma hade jag bara, pfff, gå till gymmet? G.L.Ö.M. Haha. Ja... 

 

Whatever. 

Hej bloggen, ska försöka uppdatera lite igen. 

 

Ja! Nu har vi alltså vaknat, eller aa, snarare ett tag sedan. Har hunnit äta frukost och skicka några mail, nu sitter jag alltså här. Vi vaknar alltid runt sex-åtta-tio på morgonen, sen är det lite chill vid datorn och sen börjar vi röra oss mot stranden. Lär väl bli samma i dag eftersom att vårt jävla bagage inte har kommit än. Ännu mindre har man hört från flygplatsen, så det börjar ju kännas som att de har gett upp hoppet om våra väskor. Alltså fan, jag hade liksom halva mitt liv där i :( 

 

Vi kan alltså inte börja jobba, eftersom att vi inte har någon utrustning för att rida. Så vi går mest och väntar. Vilket är väldigt jobbigt. Jag vill börja jobba NU. För att se om det här är stället för mig, eller inte. Det har liksom bara gått tre dagar egentligen men känner mig redan skeptisk. I två nätter har jag drömt om att jag är hemma igen och blir, tyvärr, när jag vaknar, lite besviken. Eller liksom illa till mods. Jag vet ju att jag ville iväg till värmen och så, och det är egentligen det enda som räddar situationen här. Det mesta annat känns skit. Tur att jag har Rebecca, annars hade jag vänt på klacken och bokat ett flyg hem nu. Det kan jag säga. Jag var nog inte förberedd på att allt skulle kännas så sjukt annorlunda här, jag saknar Frankrike nu... Jag saknar till och med att vara hemma i Sverige och allt snökaos.Varför kan man aldrig få vara nöjd men sin situation?! 

 

I går var vi på Bondi beach i alla fall, känns kul att ha varit där. Förstår att det är ett riktigt paradis för surfare, bra vågor är det. Det betyder ju dock att det är HEMSKT att ligga på stranden, det går helt enkelt inte. Det blåser så sjukt mycket, någon minut efter att man lagt sig på sin handduk är man täckt av sand. Ont i ansiktet gör det också, har kliat ut en massa sand ur hårbottnen sen i går. Vi gick och la oss uppe på gräset i stället, där var det helt okej, ingen sand men det blåste fortfarande som bara den, gick inte så bra att läsa sin tidning kan jag säga. Något vi lade märke till, är att alla "strandmänniskor" är så SJUKT vältränade här. Alla är liksom assnygga, bruna och vältränade. Knappt någon överviktig människa har jag sett här. Jag vill också bli så, måste bara jobba på brännan... Den tar nog längst tid. Vi gick faktiskt hela vägen till stranden, det tog sin lilla tid, minst en timme, men vi fick se mycket runt omkring vilket var kul också. Vi bestämde oss dock för att det skulle bli för jobbigt att gå ända hem igen så vi lurade ut hur vi skulle åka med lokalbussarna. Två bussar åkte vi och kom nästan ända hem! Det kändes bra :D 

 

Vi träffade Gina i går, den svenska tjejen. Jättetrevlig och kul var hon, vi åt middag på någon kinesisk/japansk restaurang. Hon berättade en massa saker som är bra att veta om stallarna här omkring. När vi skulle röra oss hemåt startar vi bilen och kör i kanske tio meter innan vi märker att vi har fått punka. WOHO! Kunde ju inte komma lägligare och jag slår fast att vi bara för med oss otur vart vi än går, haha. Vi försöker så gott vi kan själva men det finns inte en suck i världen att vi ska få loss muttrarna. Vi får ringa ett företag som kommer med en utryckningsbil och hjälper oss. De får fixa det punkterade däcket provisoriskt eftersom att reservdäcket är fel sorts däck (?!?). Vi kommer hem till slut i alla fall och somnar rätt fort. Vi har lyckats komma in på Australien-tid rätt bra faktiskt, men det hjälper inte om vi börjar jobba för Gai Waterhouse där vi börjar jobba klockan 03.00. Då lär vi behöva gå upp klockan två eller så, det är en bit att gå också :P 

 

Well well, vi får se vad vi gör i dag. Om ni vill se bilder så får ni gå in på Rebeccas blogg, hon tar alla bilder med en digitalkamera. Jag har ingen kamera för tillfället, inte ens min telefon eftersom att den är urladdad (och laddaren ligger i mitt bagage of course...) Men hon har massa bilder från resan så här långt, in och kolla! www.riveras.blogg.se ! 

Okej, vi är alltså framme i Sydney och vårt hus. Eller vänta, lägenhet/rum som luktar gammal rutten, indisk curry-strumpa. Såg en kackerlacka bland köksluckorna, alla kör på fel sida av vägen, är ovan att betala med dollar och till råga på allt är vårt incheckade bagage borta... Resan kunde ju ha startat bättre. Man märker att vi är på en ö och verkligen på andra sidan jordklotet. Inget är som jag hade förväntat mig, vaknade klockan fem i morse och nu ligger vi här och bloggar. Känner mig ständigt illamående sen vi kom hit och tror att jag har fått skabb, så mycket kliar det i huden precis hela tiden. Har sparat datorns svenska tid, så jag vet att klockan är halv nio hemma. Här är hon runt sju. Vet inte exakt eftersom att min mobil dog och jag packade ner min laddare i mitt stora bagage. Gud, hjälp oss... 

 

Usch, det är lite jobbigt nu. Fick ett sammanbrott redan igår och började gråta. Är fortfarande trött som ett as, jet laggad som bara den. Det är väldigt fuktigt här, nu börjar det bli ljust på riktigt utomhus. Måste ta bort datorn lite och vila lite till =/ 

Okej, vi är alltså framme i Sydney och vårt hus. Eller vänta, lägenhet/rum som luktar gammal rutten, indisk curry-strumpa. Såg en kackerlacka bland köksluckorna, alla kör på fel sida av vägen, är ovan att betala med dollar och till råga på allt är vårt incheckade bagage borta... Resan kunde ju ha startat bättre. Man märker att vi är på en ö och verkligen på andra sidan jordklotet. Inget är som jag hade förväntat mig, vaknade klockan fem i morse och nu ligger vi här och bloggar. Känner mig ständigt illamående sen vi kom hit och tror att jag har fått skabb, så mycket kliar det i huden precis hela tiden. Har sparat datorns svenska tid, så jag vet att klockan är halv nio hemma. Här är hon runt sju. Vet inte exakt eftersom att min mobil dog och jag packade ner min laddare i mitt stora bagage. Gud, hjälp oss... 

 

Usch, det är lite jobbigt nu. Fick ett sammanbrott redan igår och började gråta. Är fortfarande trött som ett as, jet laggad som bara den. Det är väldigt fuktigt här, nu börjar det bli ljust på riktigt utomhus. Måste ta bort datorn lite och vila lite till =/